Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - De brandskadade eller sällskapsspektaklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och målargesällerna
Sattes i gång,
Och småstadsmamsellerna
Höjde sin sång.
Min älskare, ack! blef en löjtnant så ung,
Så vacker, så stolt! Han såg ut som en kung.
Vid repetitionerna
Hvarje en kväll
Jag hörde på tonerna,
Bäfvande, säll.
Han hade en röst – hur förförisk den var!
Han hade en blick – hur förunderligt klar!
Jag brann och jag spelade,
Äfvenså han,
Och aldrig vi felade,
Dikten blef sann.
En kyss, enligt rolen, han skulle mig ge,
I början jag lät dock det »stygga» ej ske.
Jag böjde mig, bäfvande,
Undan var gång.
Men snart blef hans sträfvande
Krönt, utan tvång.
Ack! mellan kulisserna (det var en skog)
Han jagade dufvan – och byten han tog.
Ty mot hans bemödande
Fanns ej reträtt;
Hans kyssar, de glödande,
Tämde mig lätt.
Ett förkläd’ jag hade väl i tant Sofi,
Men gumman var gammal och kunde ej si.
Trygg var för syrpriserna
Älskaren min:
De andra aktriserna
Hade hvar sin.
Och vi repeterade ständigt och jämt,
I synnerhet famntaget – ej mer på skämt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
