Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Farväl till min värja. (Vid erhållandet af mitt »nådiga» afsked, den 7 jan. 1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Farväl till min värja.
(Vid erhållandet af mitt "nådiga" afsked, den 7 jan. 1846.)
<i>Hvi blixtrar så din ljusning,
Du blanka järnförtjusning?
FOSFORISTISK FRÅGA.
I store hjältar förutan klander,
Pompejus, Cæsar och Alexander,
Banér och Tilly och Torstensson
Samt du, den störste, Napoleon,
Som tronen högst uti ryktets tämpel!
Jag har att gifva er ett exempel,
Ett stort och värdigt för alla dar,
Så simpel löjtnant jag också var!
O, stigen, skuggor, ur edra grafvar
Och visen fram edra gamla glafvar!
Jag ser er komma. God dag! god dag!
Jag er förklarar mitt välbehag,
Men något har jag att kritisera
Vid edra bragder och annat mera:
Det klibbar blod vid er högra hand,
Och mycket oskyldigt däribland.
I alltför strängt hafven åderlåtit,
Och mången änka för er skull gråtit,
Och mången mö, genom edert fel,
Likt Bellmans Lotta, mist sin juvel.
I hoppat öfver all måttas skacklor,
Och städer, byar I tändt till facklor,
Och med de mördande, glupska svärd
I gjort det otrefligt i vår värld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
