Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Besöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Besöket.
En ruskig kväll jag på min trästol satt
Och tänkte hit och dit på ditt och datt,
Men mest dock på att få i hast en borgen.
Då kom en svartklädd fru, och det var – Sorgen.
Som en belefvad, hygglig kavaljer
Jag henne artigt bad att sitta ner.
Den svarta frun, förutan till att bida,
Sig satte genast tätt invid min sida.
Och under hennes långa, täta dok
Det ljöd en röst mot mig: »Du glada tok!
Jag länge sökt dig i båd’ nord och sunnan,
Men som en mört du alltid kilat unnan.
Jag aldrig sett en dåre till den grad!
Hvad orsak har väl du att vara glad?
Din kost är ’näst till svält’, din lön är mager,
Och motigt går allt hvad du företager.
Men dock du äflas vill med lek och skämt
Och gnolar Bellmans fula visor jämt.
(Den Bellman, som jag hatar mer än döden,
För det han ej lät kufva sig af nöden!)
Men nu, min gosse! har du rasat ut,
Och du ’min egen’ blifva skall till slut.
Kom i min famn! där skall din bättring börja,
Kom! Lär dig lifvets hemlighet: att – sörja!»
»Förlåt mig!» blef mitt svar, »jag aldrig vet
En sak mer ledsam än en hemlighet.
Behåll den själf, och göm den uti korgen,
Som här jag ger er, bästa fru von Sorgen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
