Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Prosten och hans hushållerska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finnas prostar blott, prostinnor
Bör man alltid kunna ha;
Men jag räds för unga kvinnor
Och vill ej en gammal ta.»
Prosten sätter på kalotten,
Sveper nattrocken kring sig,
Ropar sedan: »Mamsell Lotten!»
Och en tärna, däjelig,
Som knappt räknat än in alles
Tjugu vintrar, skyndar in,
Frågar prostfar: »Hvad befalles?»
Med en skälmsk och näpen min.
»Mig till gagn och mycken fromma
Har mamsell mitt hus skött om»,
Suckar prosten, »men så tomma
Äro mina stunder. Kom
Litet närmre, hum! som vänner
Vilja nu vi talas vid:
Vet, mamsell, att jag mig känner
Grufligt ensam, på en tid.»
»Stackars prost!» nu blygt mamsellen
Hviskar. – »Ja, min lilla vän!
Värst är det likväl om kvällen,
Hum, och orsaken är den,
Att ... men har det icke händt sig,
Att hon själf, en kvinna svag,
Liksom litet ensam känt sig?»
»Å, det har väl också jag ...»
»Hum, mamsell! helt nyss jag tänkte
På min salig gumma, som
Morgonpipan jämt mig skänkte ...»
»Å, det kan jag också, om ...
Om herr prosten» ... »Mycket gärna,
Hum, gör det, så är hon snäll!
Men hvad var det, som jag ärna’
Till att säga? jo, mamsell...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
