Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Prosten och hans hushållerska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad mamsell har söta händer!
Ja, det må jag tillstå, ack!
Och hur kvickt hon stickan tänder!
Så, mitt snälla barn, haf tack!
Men hör på, jag än ej slutat...
Får jag be om eld igen...
Men hör på, jag har beslutat,
Kan hon gissa, lilla vän?»
»Huru skall jag kunna detta?
Änkmän tänka mycket, de,
Som de ej i verket sätta ...»
Sade Lotten, leende.
»Hum, mamsell, min salig gumma
Knöt min halsduk hvarje dag;
Mina fingrar äro krumma ...»
»Å, det kan väl också jag...»
»Det var snällt! – Hur röda kinder!
Hvilka vackra ögon blå!
Och hur lent, hur nätt hon binder! ...
Men min salig gumma då
Plägade en puss mig gifva ...
Kan hon också det, min ros? ...»
»Ja, herr prost, men det får blifva»,
Ropte hon och sprang sin kos.
Prosten kastar af kalotten,
»Ske Guds vilja!» ropar han,
»Mamsell Lotten! söta Lotten,
Gå ej från mig, armer man!»
Lotten vänder strax tillbaka,
Full af rodnande behag.
Prosten pustar: »Blif min maka!»
»Ja; det kan väl också jag ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>