Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Huruledes det skenade för en mamsell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och där kommer drottningen!» – Knappt jag det sagt,
Så började hästen att skena med makt.
Han visst blifvit skrämd af den kungliga glans.
Jag skrek och var nära att mista all sans.
Och herrar och damer och »jungfrur» och pack,
De sprungo åt sidan och ropade: Ack!
Då skrek jag än värre, men pappa satt tyst,
Och så bar det af mot den bellmanska byst.
Där sprang oss en räddande ängel emot,
Som fattade hästen i tygeln med hot.
Han lyftes, han slängdes, han drogs och han slets,
Och hamnbusar slogo kring honom en krets.
Och väldig var striden emellan de två,
Men hästen blef slutligen tvingad att stå.
Den räddande ängelen var en bekant,
Som pappa nyss gifvit en korg, så bastant.
Den räddande ängeln var därtill baron,
Och jag bar till honom en häftig passion.
Och hans friherrinna jag svurit att bli,
Fast pappa ej gillade hans frieri.
Den räddande ängeln nu ömt på mig såg;
Jag hoppade ur, – för hans fötter jag låg.
»Min herre! Jag tackar er tusendefaldt»,
Skrek pappa: »Tag hästen, tag giggen, tag allt!»
Så skenade jag uti brudsäng, min vän,
Och hela mitt möderne skenade se’n;
Och kärleken skenade äfven sin kos;
Och räddaren efter, – till Newyork det tros.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
