Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Slättbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slättbygden.
Till Västgöta slättbygd en Stockholms-mamsell
Af ödet blef tvingad att flytta,
Och, hvad som var värre, från morgon till kväll
Hon tvingades att göra nytta.
Då kvider den arma så tungt i sin nöd,
Med samma hon lossar planchetten:
»Ack, Gud sig förbarme! jag får väl min död
På denna förfärliga slätten.
Ej milsbredt omkring mig jag skådar ett träd,
Att svärma och dåras inunder,
Och brist uppå herrar det finnes här med,
Till tröst i de sorgliga stunder.
Men funnos de äfven, hvad tjänte det till,
Då lunder det saknas på slätten,
Där ingen kan dölja, så gärna man vill,
Attacken så väl som reträtten?
När lindarna susa, hur ljufligt att gå,
Förstulet, att skänka ett möte!
Ack, slättbygden kunde bli dräglig ändå,
Om buskar ur leran blott sköte!
Men Gud! hvart jag vänder mig, syns jag så hög
Och tycker mig växa som jätten;
Än lyckades ingen, hur skickligt hon smög,
Att, osedd, ha roligt på slätten.
I Djurgårdens parker, hur saknar jag er!
Dig, Haga, dig, himmelska Solna!
Här skall jag gå under, jag tydligt det ser,
Här måste mitt hjärta förkolna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
