Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Den söta frun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den söta frun.
Ser du frun, som primar där?
Huru huldt hon myser
Mot sin man, som går så tvär!
Huru ögat lyser,
När sin hand hon honom ger,
Den han knappt vill taga!
Likafullt hon himmelskt ler,
Utan till att klaga.
Det är nedrigt! hvilken stock
Och tyrann tillika!
Ack, hur söt hon är ändock
Med de lockar rika,
Och en barm, som sväller hög,
Hvitare än liljan!
Hvad han måtte vara trög!
Här blott fattas viljan.»
Så är världens dom, min vän!
Alla bryta stafven
Öfver honom, stackarn, – men
Vet, att han är slafven!
Han är kommen, må du tro,
Ömkligen till korta,
Och han har sin enda ro,
När som hon är borta.
Samma mun, som myser så,
Hemma grymt förvränges,
Och det flödar galla då
Och det slänges, dänges;
Säger han ett enda ord,
Får han sju tillbaka,
Svält är maten på hans bord
Och hans sömn är vaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
