Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Skaldekonstens ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han kom en afton till dvärgar två,
En hette Fjalar, den andre Galar,
Gemena skurkar, som tänkte på
Att Qvaser mörda, när bäst han talar.
Den vise mannen af gudaspott
De dräpte, medan han sof på öra,
Och bloden sedan de hällde brådt
I tvenne kar, hvilkas namn vi böra
Ej heller glömma: De hette Son
Och Bodn, som Eddan oss tydligt lärer;
Ja, just i dessa de hällde blo’n,
Samt i en kittel, som het’ Odrärer.
Bra blodfull måste han varit dock,
Den stackars Qvaser, det må man säga,
Då hvarje annan, om än så tjock,
Högst fyra kannor af blod lär äga. —
Med honung blandades saften röd;
Till skaldekonsten vi nu fått grunden,
Ty däraf blef ett så härligt mjöd,
Att hvem som drack det blef skald på stunden.
Ej kan man påstå, att smaklig just
En sådan blandning bör förefalla;
Dock söks den än med förtviflad lust
Af Nordens rimmande tokar alla,
Fast fåfängt; karen de äro tömda
Och äfven kettiln. Man nog det ser
Af våra Sånger, så oberömda;
De sista dropparna tog Tegnér.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
