Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Prästdöttrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ute och inne är allting så tyst,
Ej röres ett löf eller höres ett knyst
Uti natten.
Dock plötsligt, hvad fasa! – ur spånbetäckt tak
Det stiger en låga med buller och brak
Uti natten.
Högvördiga prosten ej vaknar likväl –
De sofva som stenar, hvar endaste själ
Uti natten.
Förtärande lågan dock växer alltmer:
En eldstod är taket – nu ramlar det ner
Uti natten.
Då ändtligen prosten ur sömnen far opp,
Och in störtar pigornas likbleka tropp
Uti natten.
»O, Jemine!» skrika de alla med gråt;
»De stackars mamsellerna hafva gått åt
Uti natten.»
»De inbrända äro: de bodde på vind’» –
Då bäfvade prosten, och blek vardt hans kind
Uti natten.
Han utan medvetande bärs ur sitt hus,
Som snart är förvandladt till bränder och grus
Uti natten.
I klockarens stuga den gamle förs in.
Där låg han och talte med yrande sinn’
Uti natten:
»Nu längtar jag hädan, som fågeln om höst,
Ty Herren har tagit min ålderdomströst
Uti natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
