Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Vid sista »adelsupphöjelsen» - En »kortfattad» riksdags-historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid sista "adelsupphöjelsen".
Här ä’ ingen gemen! Här ä’ bara korpraler!
BELLMAN.
Nå, Gud ske lof, att ej rasen dör ut!
Vi hafva ju blott två tusen förut[1].
Förstärkning behöfver vårt riddarhus,
Om icke det snart skall ramla i grus.
O, vore jag kung! jag då från min tron
Upphöjde i adligt stånd – en million.
Ja, jag skulle »frälsa» hvar åkerman,
Hvar Sandström, hvar Bergström, hvar Berg, min sann!
Ej bönder och borgare funnes då:
De voro ju ädlingar, de också.
Och alla de trogna svartrockarna,
De skulle då sjunga: halleluja!
Och denna fråga, som hörer till ton’;
Den där om »en ny representation»,
Den skulle falla, ehuruväl man
Försäkrat, att – icke den falla kan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
