Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Året MDCCCXLVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till slaktare födda; snart yxan i handen
De togo och släckte sin hämd uti blod.
Ur frihetens berg det blott framkröp en råtta,
År MDCCCXLVIII.
Det jublande folk fick ej fägna sig länge
Åt hoppet att rättvisa finns under soln;
Ty Jellachich, Wrangel och Windisch-Grätz stränge
Nog lärt sig att skjuta den fermt under stoln.
Men hvarför befrielsens fana då blotta,
O, MDCCCXLVIII?
Med Norden du äfven behagade drifva
Och sätta i brand skandinavernas håg:
Holsteinarna ville ej danskar förblifva.
Och ingenting underligt däruti låg.
Men danskarna vredgades utan all måtta,
År MDCCCXLVIII.
»Nej, ikke en eneste Fod over Eider!»
De skreko och drogo sin »Kaarde» med mod.
Som »Löver» de slogos, så vana vid fejder,
Och gingo, som Tyboe, till knäna i blod.
Ja, en gång de »knusede» till och med åtta,
År MDCCCXLVIII.
Att Sverge, det urgamla hjältarnas säte,
Ej skulle bli stilla, är klart som en dag:
Vid trummornas dån och basunernas läte,
Vi gingo att bistå vår nabo, så svag;
Och tappert på Fyen vi hjälpte att ... slotta[1],
År MDCCCXLVIII.
Nu tryta mig rimmen: jag redan fått tretton,
Och klockorna börja slå tolf uti sta’n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
