Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Missionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag då beskref de svartas last
(Ej dum) att flera hustrur taga,
Och hur de binda dem med bast
(Ej heller dumt) för att dem aga
Samt hur en mö, blott tio år,
Helt gudlöst re’n i brudstol går.
Vidlyftigt talte jag om, hur
Jag hade omvändt många redan
Af dessa vilda, hälften djur,
Och alla mina faror sedan:
Och hur i fängelse jag satt
Och kunde lösas blott med skatt.
Jag nyss min lösen fått, hvad spratt!
Hos »sällskapets» bankir jag tog den.
Nu kan jag åter lefva gladt
Med diktadt namn – den spiken drog, den.
Härnäst när jag behöfver mynt,
Från Kap jag skrifver, oförsynt.
Jag andra hedningar ej sett,
Än katoliker, protestanter.
Det kan ju komma ut på ett
Hvad jag dem söker i för kanter?
Må andra gå till Afrika!
Jag stannar hos Victoria.
Men tryter hjälpen efter hand,
Så får jag strax en god anledning
Att vända till mitt arma land
Och tigga åt den arma hedning,
Samt ljuga i hvar kyrka så,
Att jag apostlanamn må få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
