Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Tidningsskrifvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af tidningsskrifvare det består,
De ökas jämt, ifrån år till år. –
De staters öden i handen hvälfva
Och styra allting, blott ej – sig själfva;
De, liksom kungar, sig skrifva WI,
Och detta göra de rätt uti,
Ty det är visst, att, näst de förnämsta
I staten, äro de nog de – sämsta ...
Men dyrt sin rang de betala få,
I hvilkens sold som de än må stå:
Är det i frihetens – man beler dem,
Är det i våldets – förakt man ger dem,
Är det i ljusets – de svärtas ner,
Är det i mörkrets – man först dem ser;
Och högt de prisas af våra präster,
Som mörkrets segrar begå med fester. –
Som de einheriar, fordomtid,
Hvar morgon vakna de upp till strid,
Och draga ut för att gräla, klandra,
Och äfven mörda, – dock helst hvarandra.
»Regeringen» den Sehrinmer[1] är,
Som daglig föda åt dem beskär,
Och växer till, se’n förtärd han blifvit,
Lik den, i sagorna man beskrifvit – –
God mage fordras, i sanning, att
Slik kost förtära, och ej bli matt:
Det mest osmakliga, som vi äga,
Är vår regering, må väl man säga,
Samt hela statskroppen i gemen,
Som står, likt oxen, på fyra ben,
Och skall så stå, fast han slås för pannan
Vid hvarje riksdag, gång efter annan;
Men tidningsskrifvarna ha aptit,
Samt äta därför af hjärtans flit;
Och helst till hufvudet de sig hålla –
Jag vet ej hvad som kan detta vålla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
