Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Tidningsskrifvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty hjärna finnes ej mycket där,
Fast eljest denna det bästa är –
Men när som ombyte de behöfva,
De tändren strax på hvarandra pröfva.
Det är en lust till att se dem då,
Men ömkligt är det väl mest ändå:
Hvarandras rykten de sönderslita
Och såsom drakar de kring sig bita,
De rasa, flämta, spy etter ut,
Och vidt kring landet hörs detta tjut. –
»Gemena hofvar och köpta skurkar,
»Hvalfiskar, räfvar, kujoner, lurkar»
I deras stridssång refrängen blir –
(Det stöter något uppå satir).
På frispektakel af pressen bjuden,
Publiken lyssnar, så dum, till ljuden
Och tänker så: »Af vår bildning här,
Vår egen, detta ett uttryck är,
För den skull ingen på dem må klaga,
Att efter kraftord, så där de jaga ...»
Men allt kan ändras – så detta ock,
Och tidningsskrifvaren blir ändock
Till slut den kämpe, vi bäst behöfva,
När våldet söker sitt spel att öfva.
Han är den förpost, som står på vakt
Mot alla ränker till ökad makt,
Som ifrån tronen sig uppenbara,
Och den förföljde kan han försvara
Och den beljugne han rentvå kan
Samt blotta hvarje föraktlig man.
Mot skadekryp han liksom är vorden
En kammarjägare här på jorden.
Och hvarest icke han tåles, där
De kräla fram i otalig här.
Vårt bästa svärd är hans skärpta penna,
Ty spiror böja sig få för denna,
Liksom prelaternas krumma staf
Och blodbesudlade krigarns glaf.
Hans lön blir otack – och det är gifvet –
Så går det alla de män i lifvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
