Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mötet.
»O himmel, jag kommer för sent!
Ve den; som har mycket att sköta!
Jag skulle min Lina ju möta
Där vi oss så ofta förent
I saliga kyssar vid linden,
Som susade öfver vår fröjd –»
Så älskaren klagar, och böjd
Af ångest, han flyger som vinden.
»En timme hon väntat mig snart!
Re’n månen begynner att skina ...
Ack, aldrig förlåter mig Lina,
Hur än jag fördubblar min fart!
När hon, den gudomliga, vågar
Så mycket – att ej passa på!
Att svika den älskade så!
Är detta ej nedrigt? – jag frågar.»
Så själf han sig dömer för brott
Mot kärlekens lagar, som mången;
Och bäfvande ökar han sprången
Likt jagade hjorten, så brådt.
Nu ändtligen skådar han linden
Och häcken, den tysta, bredvid.
»0, vore det ännu blott tid!
O, låge i buskarna hinden!»
Ja, nog var det tid: hon låg kvar,
Men ej, som han väntat – allena.
Fritt stånde en hvar till att mena
Hvad sällskap det rättligen var! ...
Nog af, att den arme, som vriden,
Begynte att löpa igen ...
Vår lärdom af visan blir den,
Att man måste passa på tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
