Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Flickorna för sig själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flickorna för sig själfva.
Jämt hörde två flickor jag skratta
En natt, från ett rum näst intill.
»Hvad karlarna äro besatta!
Man får dem att tro hvad man vill!» –
Så utbrast den ena –
»Af skratt kan jag dö!
De anse oss rena
Som nyfallen snö.
En kyss, de sig gärna inbilla.
Att aldrig vi gett eller fått ...
Det vore dock grufligen illa
För oss, om så tråkigt det gått.
En kyss – hur ensidigt
Att spara på den!
Vi började tidigt
Och fortsätta än ...»
»Och sedan» – så inföll den andra –
»De tänka – bevisar det vett? –
Att blinda och döfva vi vandra,
Att intet vi hört eller sett,
Att intet vi veta
Om synder – i smått,
Ej ens hur de heta,
De lemmar vi fått ...
De tokarna! Kanske jag känner
Så mycket som de, ungefär!
Rätt lustigt det är dock, att männer
Med blygsamhet lura så där;
Att ögonen sänka
Vid ringaste skämt,
Och kinden bestänka
Med rodnad alltjämt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
