Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Brännvinet. Parodi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fyllan växlar allt, gör dag af natten;
Och all världens dryck, det klara vatten,
Skys som lavans lopp.
Finnar skjuta ur den värmda kinden,
Handen darrar som ett löf för vinden,
Ögat slocknar, tungan läspar: lull!
Djuren häpna; mänskan, gudars like,
Är den enda i naturens rike,
Som sig super full.
Gift i ådrorna utaf naturen,
Du, som sänker mänskan under djuren,
Hvem fann upp dig? Sångmö, säg mig det!
Jo, då satan fåfängt frestat Herran,
Flög han, hämndfull, bort i mörkrets fjärran
Och han brännvin grät.
Alla folkslag skråla till din ära,
Tiden ler åt nykterhetens lära,
Dina altar flamma i hvar vrå.
Som ett tempel har du hela jorden,
Men predikostolen står i Norden,
I vårt land ändå.
Öfverallt är du. Lik en hyena,
Kött och senor suger du från bena,
Släkten äter du och hungrar än.
Fåfängt söka rikets ständer äta
Ut dig; intet båtar deras träta,
Du blott öks af den.
Säg oss, säg oss, är du ej detsamma,
Kändt i upprors- eller mordbrands flamma,
Uti folkets dvärgväxt, packets knot?
När som pöbeln eller bonden ryter,
Ar det icke brännvin blott, som bryter
Ut med samma hot?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
