- Project Runeberg -  Samlade dikter / Andra delen /
332

(1902) [MARC] Author: Wilhelm von Braun
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Nadina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Blott en af dem det djärfva infall får,
Att obemärkt ej längre vilja stanna;
Han, yr, sig sätter i det bruna hår,
Som svallar kring Nadinas liljepanna.
Amyntas slutligen blir skälmen var
Och vill, som fånge, hålla honom kvar;
Men han far undan lättare än vinden,
Samt flyr i en af groparna på kinden.
Amyntas följer honom äfven här,
Men ner på flickans mun han då ses sväfva.
Nu menar herden, att han fången är,
Och tänker att med kyssar honom kväfva;
Men som en ål i slemmigt nät, så hal
Han slingrar sig och flaxar andetruten
Tills han får se en dunkel rosendal,
Af varma marmorkullar innesluten.
På stegar utaf band han äntrar ner,
Och plötsligt uti dalens lugn han tränger;
Men fåfängt! mannen ingen hvila ger!
Han jäktas genom berg och dal allt länger. –
Hvarthän, o Venus! skall han nu fly fram?
Hvar kan han hoppas säkerhet att vinna?
Hur skall han undgå fångenskapens skam?
Hvar är en öppen fristad än att finna?
Liksom en hind, af jägarhornet väckt,
Med skyndsamt lopp, som knappast rör vid marken,
Från bergen flyr, än står och lyss, förskräckt,
Än ilar hän, med dubbel hast, kring parken,
Och slutligt i en lund försvinner gladt,
Där han fördöljs af täta buskars natt;
Så skyndar skalken ock, af faran vis,
Så tyst han kan, att på en ort sig gömma,
Hvarom den stygga jägarn troligtvis
Ej har en aning eller kunnat drömma.

Så säker som i Pafos djupa skog,
Där tvära skönheter väl ofta nog
För skälmska Amors hämnd ha fara lupit,
Så säker som i Cyprias helga rum,
Ja, till och med som i Elysium,
I den asyl han tror sig, dit han krupit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:41:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braundik/2/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free