Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Simson - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och som kring åteln korpars hop,
Kring Simson filisteer trängde,
Och under starka hämnderop
Karbaserna i luften svängde.
»Lägg honom upp! han skall hå stut!»
De skriade med fasligt tjut.
Men det blef annan lek utaf;
Ty Simson sina krafter kände.
Af honom tågen föllo af
Som blår, af lågorna förbrände.
Och när han stod där, stark och fri,
Var deras stora mod förbi.
Men ifrån marken upp han tog
En åsnakindebåga rutten,
Och tusen man därmed han slog,
Så att de lågo uti putten.
En större bragd, på en man hand;
Väl ingen gjort i något land.
Hvartut den slöa benbit flög,
Den tystar filisteiska gapen.
Betydelsen likväl är hög
Af detta anspråkslösa vapen!
En åsnas käft - det ser man än -
Kan ofta tysta tusen män.
»Där ligga de nu allihop!»
Vår hjälte sade, stolt i hågen,
»De ville gräfva mig en grop,
Men jag dem skördat liksom rågen.»
Men när hans glädje var som störst,
Han kände en förfärlig törst.
»O, hjälp mig, Herre, i min nöd!
Jag har så »echaufferad» blifvit.
Låt Vattubrist ej bli min död,
När jag så saligt verk bedrifvit!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
