Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Simson - IV - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag Israels småbarn ett storting befallt,
Och tjänsten, min sköna, bör gå framför allt.»
Så kysste han henne och skyndade fort.
Snart stod han vid stadens tillbommade port.
»Kälkborgarna velat mig spela ett spratt!»
Han sade, men nu han i porten fick fatt
Och lyfte den upp; som en vante man tar,
Och ända till berget för Hebron den bar.
Men det får man säga; att Simson var stark;
Ty porten visst vägde mångtusende mark.
V.
Men, ehuru varnad ofta,
Simson än en gång blef kär.
Nöjets rosor ljufvast dofta,
När de plockas med besvär.
Om de bjudas, de försakas,
Vore de så sköna än.
Dygden skall en stund bevakas,
Förr’n man skiljer sig vid den.
Simson gick en gång vid stranden
Utaf Soreks klara bäck,
Med sin åsnekäk i handen,
Och fick se en mö; så täck.
»Säg, hvad heter du, min lilla?» -
Sade han och luggen strök.
När hon svarade: »Delila!»
Gick hans hjärta upp i rök.
Hvilken klangfull silfverstämma!
Simson aldrig maken hört.
Hvilken eldig blick! I klämma
En profet den skulle fört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
