Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Simson - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För en blick ur hennes öga
Eftertanken vek sin kos.
»Pannans hvalf, det rena, höga,
O, hvi skulle det ej tros?
Denna röst, den änglaljufva,
Sanningens kan vara blott.
Hon är menlös som en dufva,
Hvarje tvifvel är ett brott.»
Så i fåvitsko han tänker.
Hvilken dålig advokat,
Som förglömmer kvinnans ränker,
Dårad af en endas prat!
»Men jag vara vill försiktig!»
- Fortfar han så visligt nu -
»Aldrig blir jag rätt uppriktig;
Ty jag minns min salig fru.»
Att sin hemlighet bevara,
Ljög han friskt två gånger än,
Och de filisteers skara
Fick lång näsa nu igen.
Herran vet, hvar domarn hade
Sina ögon, med förlof!
Tryggt han vid den barm sig lade,
Där som sveket höll sitt hof.
Men Delila i förtreten
Sad’: »Du har ej mer mig kär!
Säg mig genast hemligheten,
Eljest har du dörren där! -
Om min gunst för dig har värde,
Gäcka mig ej en gång än!
Ty försök nu blott det fjärde,
Och jag ger dig den och den.»
Som en gås hörs nu hon kackla
Hela den gudslånga da’n.
Simson börjar redan vackla;
Ty bestå kan icke fan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
