Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Simson - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När det sker mot tårars flöden,
Emot smekningar och hot.
Sist, bedröfvad intill döden,
Gjorde han sin bikt och bot.
Och i trångmål han bekände:
»Si, jag är en Guds nazir,
Men min starkhet har en ände,
Om peruken rakad blir.»
Förstarna lät nu hon kalla
Och till dem hon sade så:
»Kommen hit i afton alla,
Men - ta’n pengar med er då!»
Och till dess hon honom smekte
Under varma kyssars glöd,
Och hon med hans lockar lekte
Och till slummer honom bjöd:
»I mitt knä, det mjuka, runda,
Tag en liten lur, min vän!
Det är ljufligt till att blunda,
Vaktad utaf kärleken.»
Ack, du falska kvinnotunga!
Simson ej sin fara ser,
Men det lurfviga och tunga
Hufvudet han fäller ner.
Bäst han drager timmerstockar,
Kommer en barberare;
Hvarje hårstrå bort han plockar,
Som med grisar plägar ske.
Hårdsöfd var han, det medgifves,
Men hans bädd var också mjuk,
Ljufligt i ett knä man trifves,
Då man är i hjärtat sjuk.
Sömnen dock ej länge räcker, -
Fullt hans ödes mått nu är.
Med en puff hon honom väcker:
»Filisteerna ä’ här!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
