Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Simson - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och när Simson ändtligt vaknar,
Tänker han: »Jag vill gå ut!»
Men sin forna kraft han saknar,
Med respekten var det slut.
Och han sig på hjässan fingrar.
Himmel! den är vorden kal.
»Kvinna! kvinna! - orm, som slingrar!»
Ropar han i ångerns kval.
Se’n han brister i de orden:
»Tagen mig, det är förbi!
Mina herrar, jag är vorden
Lika ynklig såsom I.
Men en sak! - hvar är Delila?
Jag med henne otaldt har.»
Hon är borta. - »Det var illa;
Ty jag litet kraft har kvar.»
Men den skallote de togo,
Mycket sturska på sin sak!
Och i bojor björnen slogo,
Medan han ännu var spak.
Och hans ögon ut de stungo,
Ty han illa nyttjat dem;
Och i fängelset de tvungo
Honom mala, väl för fem.
Subskription det sedan gjordes
Till ett dundrande kalas;
Ty i ro man sofva tordes
Allt uti den staden Gas.
Bäst de sig till festen rusta
Och sig fröjda liksom barn;
Växer Simsons hår, och pusta
Hörs han mindre vid sin kvarn.
Ändtligen var dagen inne
Till det stora gästabud,
Och man fröjdade sitt sinne,
Salen fylls af glädjeljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
