Print (PDF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Tora Borgarhjort. Fornsaga - II. Lindormen - III. Månskenshjälten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Stackars Tora! stackars Tora!
Du får ej för glada dar.
Må du modet ej förlora,
Men var tapper, som - din far!>;
Ack! fast löftet snart kungjordes
Öfver hela jarlens land,
Fanns det ingen dock, som tordes
Vinna denna sammetshand.
Tora sitter jämt och gråter,
Och hon tynar synbart af:
»Ingen man sig finna låter ;
Ve! - min brudsäng blir en - graf!>;
III.
Månskenshjälten.
En natt, då månen silfverstrålar sände
På tornets guldklot, uppå vik och ö,
En obegriplig stöt prinsessan kände,
Som kom att hennes drömmar grymt förströ.
Hon sig förfärad uti bädden vände
Och blottade två nya klot af snö.
Men hastigt samlar sig den hårdt betryckta
Samt ses i negligé till fönstret flykta.
Där stod hon nu, så skön i midnattsstunden,
Som en gång Venus inför Paris stod.
Kring hvita barmen, ej af fjättrar bunden,
Flöt vaggande de rika lockars flod,
Och kring dess öga stridde långsamt blunden,
Men flydt från kinden var det varma blod; -
Dock - plötsligt stiger det, - och blygt med armen
Betäcker hon för - månens öga barmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
