Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Tora Borgarhjort. Fornsaga - V. Tinget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Än stod där dock en liten här
Ett stycke från de andra,
Och kånkande med stort besvär,
De båda ditåt vandra,
Samt pusta fram så svagt och hest:
»Har någon skaft till denna best?»
En tystnad följde häruppå; -
Och strax med stumma svaret
Beslöto de sin väg att gå,
Det trogna dragar-paret;
Men bäst de anträdt marschen, »halt!»
En stämma röt med all gevalt.
Förskräckta vände de sig om,
Och bördan föll i backen.
En majstång dem till mötes kom,
Den ingen räckt till nacken.
Han var i sina slyngelår;
Ty på hans haka fanns ej hår.
En vacker pilt var han ändå,
För far sin just en ära;
Men skruden luden var och grå
Samt luktade af tjära.
Hans byxor styfva liksom glas,
Väl kunde trotsa hvar karbas.
Men, mina damer! mig förlåt,
Att hjälten så jag målar!
I viljen väl ej se ditåt; -
Jag sitter som på nålar,
Men törs ej kläda honom grann;
Man måste följa krönikan.
Men till berättelsen igen!
Den ludne re’n har hunnit
Emot de två förskräckte män,
Som nu sin half part funnit:
»Här», sade han så stolt i håg,
»Här sen I både skaft och måg!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
