Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Tora Borgarhjort. Fornsaga - V. Tinget - VI. Slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
»Mitt namn betyder ingenting;
Din måg skall dock jag blifva,
Men vet ändå, att Sigurd Ring
Mig täcktes lifvet gifva!»
»Å! kors! Är Hägnar då ditt namn? -
Kom, söta - Lodbrok, i min famn!»
VI.
Slut.
Men Tora sitter i jungfrubur;
Mot handen lutar hon glödhet tinning,
Och barmen hotar att svälla ur
Sitt fångsel, sprängande spetsad linning.
Hon är så oviss, - hon suckar jämt.
Att vänta brudgummen är ej skämt.
Så blygsam flyger dess dufvoblick,
Af gjutna tårar man skönjer spåret,
Och kinden färgas i växladt skick,
Beskuggad yppigt af gyllne håret.
Till halsen rodnaden tränger ner,
Och snön man icke för rosor ser.
Hur smärtsamt ljuf uti unga bröst
Ar denna sällsamma hjärtats bäfvan;
Allsmäktigt höjes en inre röst,
Som manar jungfrun - trots all dess j af v an
Att skapa bilder och nära hopp,
Som endast Freja kan teckna opp.
Se blott på Tora, en späd gestalt,
Som sälla aningar genomlöpa!
Hon saknar lugn, - men likväl för allt
Hon ville icke det återköpa.
Ack! denna afgrund är hjärtat kär;
Ty äfven himlar man finner där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
