Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Kung Torborg. Fornsaga - II. Rolf Götriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
För många hundra år se’n satt
Kung Götrik med sin äkta skatt
På Västergötlands tron, den gamla,
Som ack! för evigt skulle ramla!
Nog af! där satt förutan sorg
Kung Götrik med sin Ingeborg,
En alldeles förträfflig kvinna,
Som man af följande skall finna.
Kung Götrik varit gift förut,
Men döden kom och det tog slut.
På gummans grafhög grät han ständigt,
Och hans regering gick eländigt.
Det tyckte icke folket om;
En bonde fram till kungen kom
Och sade djärft: du måste fria,
Så slutas denna litania.
»Du stammar ned från ’hvite As’,
Gif oss en prins af denna ras!»
Och Götrik lyssnade till talet,
Som ej i slutet var så galet,
Och fast han gammal var och grå,
Beslöt han dock att fresta på.
For alltså hän till Tore Herse
I Norge, som besatt diverse
Af pärlor och af rödan guld,
Men framför allt en dotter huld.
En annan prins kom äfven dit,
Kung Olof, ung och röd och hvit,
En äkta sprätt; en grann Zirbengel,
Som läspade: »min ros, min ängel!»
Kung Götrik kände flickors smak
Och gaf förlorad re’n sin sak.
Hvad kunde han för sällhet skänka.
Förutan den att snart bli - änka?
Hvad var väl han, ehuru klok,
Emot en ung och välväxt tok
Med bruna lockar, hvita tänder
Och allra sötaste små händer?
Pro forma dock han låter opp
Sin mun och friar - utan hopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
