Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Kung Torborg. Fornsaga - II. Rolf Götriksson - III. Älskogstankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Sist, efter rådslag utan ände,
Han långa Rolf till Danmark sände,
Och där hans gamla vän, kung Ring,
Tog gossen mot för ingenting;
Ty själf en son den kungen hade,
Och Ingjald hette han, den glade.
De blefvo vänner på en dag,
Och slöto fosterbrödralag.
Den långa fasansvärda striden
Med boken striddes ej den tiden.
Man läste ej matematik,
Som i vår kista slår en spik.
Latin var då ej själaföda;
Ty man bar aktning för de döda.
Nej, det var icke som hos oss;
Man lärde bara till att slåss,
Och detta gick med. mindre pina,
Än nu grammatica latina.
Vår Rolf blef obegripligt snäll,
Och slogs från morgon intill kväll.
På sistone det dock begaf sig,
Att Götrik mätt på lifvet blef,
Men som han var försiktig af sig,
Sin vilja först han föreskref;
Och unge Rolf, till följd af denna,
Pick taga riket uti arf,
Men Kettil rned förtret bekänna,
Att kronor vinnas ej med slarf.
Se’n kungen dött, man genast sände
Till Danmark en kurir åstad;
Och Rolf till hemmet återvände,
»Så sorgsen - men ändå så glad.» -
Det kungliga och gamla liket
Han satte uti högen ned.
När det var gjordt, han styrde riket
Och gjorde detta med besked.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
