Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Kung Torborg. Fornsaga - IV. Rolf i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
IV.
Rolf i Uppsala.
Prins Ingjald de mäktige olik var,
Som älska att jämt låta på sig vänta,
Till Rolf han på stunden med glädje drar
Att taga med storm en förskansad fänta.
Och Rolf vid förstärkningens ankomst glad
Ett gästabud höll, som en vecka räckte.
Se’n red han med sextio man åstad.
Men Kettil satt hemma och nötter knäckte.
Men vädret var dåligt och vintern svår,
Och vägarna voro förfärligt skrala.
Det icke går fort, men likväl det går,
Och sakta de maka sig mot Uppsala.
Men natten förinnan de hunno till sta’n,
Sof Ingjerd beskedligt vid Eriks sida.
Då drömde hon mycket, som hon var van,
Och rördes oroligt i bädden vida.
Snart Erik beskärdes en hård sitt upp!
Han vaknar förtretad.och börjar brumma:
»Jag aldrig får rö! Är jag väl en tupp?
Jag står icke ut med det här, min gumma!»
»Ack nej, - det var icke min mening att
Besvära dig!» höres förnöjd hon ropa.
»Jag hade en hiskelig dröm, min skatt!
Ej ögonen mer jag kan få tillhopa.
Jag drömde, - men sof inte, kära du!
Var vaken, som hörde du sexklocks-ljuden! .-
Jag drömde om vargar, så många, hu!
Ett lejon så stort och en björn så luden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
