Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Kung Torborg. Fornsaga - V. Rolfs frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JA
Så var alltid Torborgs vana,
När hon vädrat upp en - kär.
Äfven nu hon börjar ana
Något »sådant där».
Kom nu in en man af vakten
Men sin muntliga rapport:
»Hell dig, konung! stor till makten!
Skall jag köra jätten bort,
Som vid porten står där nere
Och en audiens begär?
I sitt sällskap har han flere,
Så det blir besvär.»
»Nej; låt honom få sin vilja!»
Bjuder konungen till slut,
Ȁr hans mening till att gilja,
Skall han aldrig komma ut.
Kämpar, fort beväpnen eder,
Här blir säkert allvar af!
Jättar hå ej fina seder,
Men polerad glaf.»
Nu gick dörren upp och sedan
Sprätte fram på salens golf
Vänner, som vi känna redan:
Ingjald och vår gamle Rolf;
Kämpar tolf till dem sig slöto, -
En bastant förlofningsring!
Modigt deras blickar sköto
Blixtrande omkring.
Allt det bästa, som han ägde,
Hade Rolf hängt på sig nu.
Kedjor, som ett skålpund vägde,
Hade han på bröstet sju.
Manteln var af hermeliner,
Hjälmen prydd med fjädrar blå.
Som ett vinterny han skiner
Ifrån topp till tå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
