Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Kung Torborg. Fornsaga - IX. Kung Torborgs betänkliga klagan - X. Ulleråkers belägring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Men stundom - o, hvad blygd! - från ögat rinner
En tår, som jag att krossa är så mån.
Jag gråta? jag, som aldrig grät i tiden!
Hå, Rolf! det skall du plikta för i striden!
Hå, Rolf! det skall du plikta för i striden!
O, stode endast denna striden när!
Jag drömde i den natt, som är förliden,
Att du - som alltid - ändtligen var här.
O, kom blott snart, att jag må finna friden,
Som i ditt hjärtblod blott att söka är!
Jag yrar - och jag vet ej hvad jag säger,
Vet endast, att mitt hela - hat du äger!
x.
Ulleåkers belägring.
En morgon allt efter en orolig natt
Kung Torborg satt dufven som fågeln i buren.
Då ropar en »fridens» budbärare, att
Kung Rolf med sin styrka stod utanför muren.
»Hvad sagor du? Oden välsigne din mund!
Till höfding du ännu i dag skall utnämnas.
Så är hon då kommen, förlossningens stund,
Och ändtligen, ändtligen får jag då - hämnas !>;
Men snabbare bönen till himla ej far;
Än Torborg ur salen och högt uppå vallen.
Den hatade såg hon, och nära det var,
Att hon till hans fötter där nere var fallen.
Men älskaren höjde sin stämma med makt:
»Mitt ärende vet du, o skönhetsgudinna!
Jag fordom med böner på knä har det sagt,
Och ännu vill nåd för ditt öga jag finna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
