Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Den unge Tobiæ resa - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kläm genast till nu med frieri’t,
Förr än du äter en enda bit!
Jag lofvar, att det har ingen fara,
Tänk du på pengarna, jude, bara!» . ..
Den stackars juden med sorglig ton
Tog nu till ordet: »Herr brukspatron
Och frände; vet, att jag har beslutat
Att taga i, där sju andra slutat!
För den skuH tillsäg. högtärade,
Mig tina dotter till gifvande!» -
Förskräckt föll Raguel nu tillsamman,
Men Saras öga blef klart som flamman,
Då vådeld bryter i natten ut.
Nu ängeln gjorde på tystna’n slut:
»Ej frukta, .Raguel, till att gifva
Tobias pigona! Låt det blifva
Min ensak! Honom hon är beskärd
Och får nu pröfva en annan färd;
Nej, frukta icke! det är ej farligt,
Om blott med henne man handskas varligt. .
»Så tror jag med!» ropte Sara; varm,
Med hög och svällande, snöhvit barm.
»Du tror!» skrek Raguel, »du trott ständigt,
Men hvarje gång har det gått eländigt,
Dock, ske din vilja! Jag godt ej spår. ..
Där har du henne, du arma får!»
Nu Saras hand i Tobiao lades
Och en välsignelse hastigt sades.
På äktenskapet skrefs se’n kontrakt,
Och så var paret tillsammanbragt,
Förutan skvaller och fjäsk och lysning;
Men herr Tobias med hemlig rysning
Såg på sin smäktande unga fru,
Som ensam hade gjort kål på sju.
Hon ensam modet ej heller fällde,
Fastän hon visste, hvad spelet gällde . . .
När aftonmåltiden väl var slut
Gick den bepröfvade bruden ut,
Och snart Tobias man efter föste,
Men denne suckade: »Gud mig tröste!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
