Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Den unge Tobiæ resa - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Då han i kammaren trädde in,
Där bruden väntade, rar och fin....
Dock ej ett ord han till henne sade,
Han lefvern endast på glöden lade. -
»Hvad gör du?» rodnande som en ros
Hörs bruden h viska, »men hvilket os!
Jag tror jag svimmar, . .. det var förfärligt!
Drag spjället, om det ej är besvärligt,
Min söte gubbe, och kom se’n hit!» ...
Men »söte gubben» såg icke dit. -
Den stackars frun då begynte draga
Så tunga suckar och bittert klaga
På hufvudvärk och sin unga man;
Själf icke gärna hon springa kan
Att spjället dra i den dräkt, legéra;
Som de förtjusande brudar bära
Den sköna kväll, då naturligtvis
Jungfruligheten står högst i pris ....
Nog af, - hon nästan förgicks i kvafvet,
Hon mådde just som man mår på hafvet",
När man är ovan ännu därvid, -
Men herr Tobias höll ut sin strid
Och sade hånfullt: »God natt nu med er!
En sådan smörja till sådant läder!» . . .
Må här vi lämna de unga tu
Och från gemaket oss smyga nu,
Där bruden ostördt på ödet jämre,
Att ingen brudnatt har varit sämre! ....
Men samma tråkiga bröllopskväll
Med sina drängar gick Kaguel,
Förfärligt nedstämd och mörk i hågen,
En graf att gräfva åt nya magen,
Som nu han ansåg re’n blek och kall,
Allt på den vanliga gamla trall.
Tillräckligt kände han, hur hans dotter
Af lif och krafter tog ut förskotter. -
Men när nu grafven uppkastad var,
Till hemmet vände den arme far
Och sade gråtande till sin käring:
»Red nu till graföl och frisk förtäring,
Braun, Saml. dikter. III 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>