Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Den unge Tobiæ resa - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Ty lik i huset vi hå i kväll! .. . .
Kan hända dock. . . hör nu, Anna Britta!»
Till pigan ropte han, »gäck och titta,
Om än han lef ver. Jmin stackars måg! ..
Det hör ej hit hva"d som pigan såg,
Men helt förbittrad hon återvände:
»Nej, aldrig fanns* det ett slikt elände!
Han snarkar, brudgummen, som en stock;
Stor synd om bruden det är ändock,
Det är ej underligt hon mår illa,
En sådan Jönser! ...» - »Tig genast stilla
Och låt oss tacka med lofsång ljuf,
För att det ändtligen tagit skruf,
Fast Gud må veta, att det gått sakta.
Nu skall här rumlas! Låt genast slakta
Två feta oxar och fyra får,
Samt inbjud grannarna på en tår!....
Min måg jag aldrig kan nog fétera,
Som drifvit djäfvulen ut, med mera.»
Och se’n nu allting har gått så bra,
Vi vilja ej bli vidlyftiga;
Nog af, att Sara, från oset sluppen,
Sig gratulerade öfver kuppen;
Hon männer redan så ofta bytt,
Att ej det nya var längre nytt;
Hon ansåg bättre en fågel trogen
I hand att hafva, än tolf i skogen, -
Dock ingen kände sig mera säll,
Än hennes fader, herr Raguel.
Sin halfva egendom lät han fara
I glädjen att vara kvitt från Sara,
Och hvad Tobias beträffar sist,
Till hemmet längtade han för visst,
Med alla skatter, som han förvärfvat
Och med den brud, som sju män fördärfvat.
I all sin lycka hans judesjäl
Ej glömt den Grabelska skuld likväl,
»Mer vill hå mera», det hör till tonen;
Men ängeln åtog sig kommissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
