Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Johan den tredje och Gunilla Bjelke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JL24
Och fast han var gammal, med spräckligt skägg,
Och hvit uti hufvudet som en dufva,
Så ville han hafva en ättelägg,
Att därmed sin ålderdomsdag förljufva.
En son han väl hade, - het’ Sigismund, -
Men denne var konung långt bort i Polen
Och hade af Gud ej fått många pund,
Ty kronan var tyngre än hufvudskålen.
Desslikes han hade en dotter, stor
Till växten och grof, som benämndes Anna;
Hon älskade Brahe, sin fosterbror,
Men han ej vid brorskärlek lät det stanna.
Med dylika plantor ej riktigt nöjd,
Han önskade ingå en ny förening,
Och steg så att fria från tronens höjd;
Att rasen förbättra var visst hans mening.
Men Johan vill ej en prinsessa hå,
Han svurit därpå och sig dyrt anfäktat.
Prinsessor sig friheter gärna ta
Och nyttja till valspråk: variatio delectat.
På landets små fröknar nu blott han såg
Med kännaremin och.så mäkta fiken.
Till skönaste rosen blott stod hans håg,
Som fanns uti Svea och Göta riken.
Men fröknarna sågo så söta ut;
Snörlifven de gjorde nu dubbelt trånga
Och snörpte sin mun till en sockertrut;
Ty alla de ville den fisken fånga.
Och sina behag uppå saludisk
De lade, att konungen månde köpa;
Men Johan dock var en för gammal fisk
Att blindt på den närmaste kroken löpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
