Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Jakobs bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Hans hjärta fick ett obotligt sår,
Då Rachel kom med sin faders får
I morgonstunden så skön till brunnen,
Och hon gaf honom en kyss på munnen.
I kraft af släktskapen skedde det,
Men Jakob dock af förtjusning grät
Och talte darrande uppå målet,
Samt stenen vältade ifrån hålet.
Hans egen tårflod balsamiskt flöt,
Då han i hoarna vatten göt.
Det var så rörande att betrakta, -
Hur kunde jungfrun sitt hjärta vakta?
Hon ömt vid Jakob blef genast fäst,
Ty tårar kläda en herde bas L
Han var så gråtmild som syndafloden,
.Och artig äfven och klädd på moden.
Nu lopp han strax till sin fader in,
Att själf få anmäla sin kusin.
»Kom söta pappa! kom på minuten!»
Hon ropar upptänd och andetruten,
»En släkting kommit från Kanaan,
En ’fasligt’ hygglig och vacker man!»
Och Laban sprang till sin frändes möte
Och tryckte honom intill sitt sköte,
Samt frågte hjärtligt, hur pappa mår;
Hur schäferft och hans landtbruk går,
Med mera sådant, som landtman pläga,
När de ej sinne för annat äga.
När Jakob varit där några dar,
Så sade Laban: »Den dräng, jag har,
Om Michaelis skall flytta hädan, -
Har du väl lust till att efterträdarn?
Jag tycker om dig! Du kan bli bra;
Hvad pretentioner kan du väl hå?»
»Din dotters hand!» sade Jakob, »Rachel
Mig älskar re’n och gör ej »obstacle»;
Jag tre par skor har hos andra haft
Och ett par stöflor med långa skaft,
Men får jag flickan, jag afstår detta,
Ty hennes kärlek min nöd skall lätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
