Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Jakobs bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Den unga bruden var dägelig,
Och Jakob skämdes ej just för sig.
Hans öga brann. Gud vet hvad han tänkte!
Men Rachel, rodnande, blicken sänkte,
Och häftigt höjdes dess hvita barm,
Och hennes handtryckning var så varm.
Se’n åts och dansades långt på natten
Och dracks champagne utaf bara katten.
Men i sin glädje drack Jakob mer
Än som var enligt med godt manér.
Han fick sig nästan en liten hufva
Och satt och kuttrade som en dufva.
Men då kom Laban och sjöng så här:
»Barn, h vilans timme nu inne är!»
Hvad skön musik för herr Jakobs öra!
Fast svårt han hade att benen röra,
Flög han dock upp som en tänd raket.
Men Laban sade: »Var ej så het!
Blif här så länge och fukta gommen,
När jag för Rachel till helgedomen!
Jag henne mycket att säga har;
Du skall bli varskodd, när hon är klar!»
Och han tog Rachel och dörren stängde.
Men Jakob satt där och läppen hängde.
Halfannan timme det minst gick om,
Förr’n Jakob hörde ett ljufligt: kom!
Nu flög han hvinande fram som nordan,
Att bringa sällheten i fullbordan.
I sofgemaket han genast står;
Egyptiskt mörker där inne rår.
Nu hör han, huru det sakta rör sig,
Han leker blindbock och känner för sig ...
Han hviskar darrande Rachels namn....
Och snart är seglaren uti hamn.
När solen gått öfver bergens topp,
Slog äfven Jakob sitt öga opp.
Men - liksom Frithiof - den arma drängen
Sitt öga gnuggar och ser - i sängen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
