Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Rebecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J88_
»Men om nu flickan icke mig följa vill,
Hur skall, o herre! då jag mig bära till?»
»Pah!» svarte patriarken, »vår tids mamseller
Gå midt i elden, bara det giftas gäller.»
Den trogne Eleasar på stunden svor,
Och i den första gryningen bort han for.
Han tio dromedarier med sig hade,
Och kvinnoprål och grannlåt på dem han lade.
Det till Mesopotamien bar åstad,
Där gjorde drängen halt invid Nahors stad.
Där var en vattubrunn, ett af dessa ställen,
Dit skvallersystrar ställa sitt tåg om kvällen.
Men Eleasar stod där försänkt i bön,
Att här vid brunnen fiska sin resas lön.
Se’n bad han om ett tecken på denna piga.
Som skulle i mysterierna Isak viga.
»Hvar någon piga kommer, som fager är,
Och jag till henne säger precis så här:
Ack, stanna! stanna, svartögda Nahorsflicka!
Håll hit din lilla kruka och låt mig dricka!
Och hon det gör med nöje och lägger till:
Jag också dina kreatur vattna vill! -
Då är det hon, - så är det i himmeln skrifvet,
Som för min herres son skall förbittra lifvet.»
Knappt Eleasar hunnit att sluta mun;
Så kom en piga trippande emot brunn.
På m j ällh vitfagra skuldran hon bar en kruka,
Och hårda stenen kysste de liljor mjuka.
Snutfager under ansiktet pigan var,
Och barmen var så fyllig och hyn så klar.
Man kunde se på ögonens himlaflamma,
Att måg hon gärna önskade ge sin mamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
