Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Rebecka - Bileams åsna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Och denne, mäktigt drifven af kärleken,
Gick svärmande och trånsjuk åt öknen hän.
Då såg han moln af damm uti luften stiga,
Såg sedan en kamel och på den en piga.
Och pigan märkte honom och frågte kär:
»Hvem är den ungersvennen, som larfvar där?»
»Jo, det är Isak!» - knappast hon hört de orden,
Så stod hon med ett skutt på den torra jorden.
Och Isak sprang mot henne, men serra tri!
Då blef hon blyg å nyo och skrek: »Låt bli!»
Och stack sitt lilla hufvud i manteln vida,
Samt smög sig; som en blindbock, från Isaks sida.
»Det går väl öfver!» mumlade Isak nu
Och förde tyst till hyddan sin unga fru.
Snart blefvo de bekanta, som det sig borde,
Och nog nu om Rebecka det vara torde.
Bileams åsna.
JNär Israels barn under Moses’ befäl,
Likt sköflande gräshoppor, kommo från fjärran,
Så slogo de flitigt allt mankön ihjäl, -
Dock med allernådigste tillstånd af Herran;
Men damerna skänkte de gärna pardon,
Till lifsfångar gjordes de unga och vackra.
De omvändes snart till den sannaste tron,
Och glömde sin smärta och lärde sig schackra.
Men judarna gingo med svärdet i hand,
Och hackade fläsk uti städer och fästen.
Så kommo de till moabiternas land,
Att skaffa sig flickor och något i västen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
