Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Sara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Men detta oaktadt gamla Sara
Är nog obillig jalouse att vara;
Hon tål ej bytingen Ismael,
Som går och larfvar uti mitt tjäll,
Och piltens mamma, min stackars Hagar,
Hon har, min själ! ej för glada dagar.
Men trots fru Sara, så gör väl jag
Mitt testamente i denna dag,
Och lilla Ismael skall få ärfva
Allt hvad jag äger och kan förvärfva.
Ja, min naturliga son skall ha’t!
Jag re’n sändt efter en advokat. ..
Jag tror han kommer där? Ack, se bara!
Det var en huggare ferm att vara!»
Och han hof ögonen upp och såg
Tre herrar, hvilka sitt snabba tåg
Så angeläget mot hyddan ställde:
Visiten säkert då honom gällde.
De voro klädda i uniform
Och buro värjor, liksom till storm.
Den röda kragen satt tätt om halsen,
Och skörten guppade som i valsen.
Fast dräkten tydde på krig och krut,
De dock beskedliga sågo ut,
Och när de hunnit den nätta stuga,
De sig för Abraham artigt buga.
Då log han patriarkaliskt godt
Och tog utaf sig sin skinnkalott.
»Välkomna! stigen hit in och tagen
En besk, - den verkar så godt på magen!
Och se’n en frukost vi hunnit få,
Vi till affärerna kunna gå.»
»Vi tacka skyldigst», en af dem svarar,
»Men få er be, att ni först förklarar
Hvad väl ni tror, att vi ä’ för folk?»
»Kors! advokater, rättvisans tolk?»
»Ett misstag! - sådant kan ofta hända.
Vi äro - änglar, till jorden sända.
Men blif nu icke förskräckt för det!
Vi hafva bortlagt vårt majestät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
