Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Ruth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J.53
Och han sin rättare, Bergström, kallar
Med röst, som vidt öfver fältet skallar:
»För tusan böflar, hvem är den där,
Den vackra flickan, som kärfven bär?»
»Regalt, patron! kan ja’ inte säja.
Men ho’ kom té mej när som ja? meja’
A ba’ så fint: får jag plocka ax!
Men ja’ dä neka’na änna strax.»
»Förbannadt dumt utaf dej, din bonde!»
Röt genast husbonden till, den onde,
Och därpå gick han emot fru Ruth,
Som nu sig hvilade en minut.
Han aldrig skådat så fagra kinder,
Ej sett två läppar, som varit minder,
Och aldrig gick väl så högt en barm,
Som hennes, bländande hvit och varm.
Patron koncepterna nästan tappar,
Då under hakan han henne klappar
Och hviskar, tankspridd: »O, änglamö!
Du är så vacker, att jag kan dö.» -
Sitt lilla hufvud syns Ruth nu sänka:
»Jag är ej mo - ack! jag är en änka,
En ensam lilja, som stormen knäckt,
En änka af Elimeleks släkt.»
»För fan! - då äro ju vi kusiner!» -
Och nu på läpparnas små rubiner
En kyss han tryckte, mer varm än den,
Som någon släktinge gifvit än.
Men Ruth hon stod där så grymt förlägen,
Ty nog »kusinen» var bra förvägen.
»Hur kan jag tjäna dig, min kusin?»
Patronen fortfor med salig min,
»Min lag skall blifva din minsta vilja,
O, sköna, bländande, knäckta lilja!»
»Jag önskar endast att plocka få
På edra åkrar, till bröd, små strå;
Ty, Gud ske lof! jag är kysk och ärlig,
Fast fattigdomen är bra besvärlig.» -
Då sade Boas: »Ack, plocka fritt!
Ja, plocka allt, äfven hjärtat mitt,
Och håll dig bara till mina drängar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
