Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Ruth - Kung Nebukadnezar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Så gick hon, viss på sin skönhets makt,
Att göra noga som svärmor sagt;
Och följden var, att hon blef - fru Boas,
Som nu oändligt af lifvet roas.
Kung Nebukadnezar.
Och kung Nebukadnezar tog gärna sig en lur.
(Den lusten alltid legat i konungars natur.)
Eegerandet var tråkigt, han hellre låg och drömde,
Men, mäkta slö till minnet, sin dröm han genast
glömde.
En morgon han förfärad slog nattmössan i vägg;
Och började att sparka och rifva i sitt skägg,
Det var på andra året från »högst den sammes»
kröning,
Men folkets kärlek redan var vorden hans belöning.
»Ers majestät! hvad fattas?» skrek drottningen
förskräckt.
Och hoppade ur sängen, allt i en namnlös dräkt,
»Ers majestät! hvad fattas? Min Gud! ni visst är
dålig?»
»Låt hämta mina spåmän!» skrek han, med röst så
hålig.
»Er säkert maran ridit», skön drottningen föll in,
»Ni åt för mycket ostron och drack för mycket vin.
Jag alltid vågat be er ej sofva strax på maten;
Tänk, om ni finge slaget, hvad olycka för staten!»
»Hvad pratar hon om mara? Det kan hon vara
själf!
Men stå ej där och gapa och sina ögon hvalf!
Låt hämta mina spåmän! hur länge skall jag be er?
Låt hämta alla visa, trollkarlar och kaldeer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
