Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Kung Nebukadnezar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
De spåmän föllo neder och refvo sig i skallen:
»Stormäktigaste konung! o, hjälp oss blott på
trallen!»
. »Nej, det må satan göra! Ett kungligt majestät
Bör akta sig att tänka, det skadar hälsan, det.
Ej sant?» han fortfor, vänd till de hofmans granna
skara.
»Så sant; som Herren lefver!» de hördes alla svara.
»Högvisaste bland kungar! Du världens föresyn!»
Skrek nu en liten spåman, med dödens färg på hyn.
»Vi äro redobogna ditt härskarord att lyda;
Men är väl tydning möjlig, när intet finns att tyda?»
»Jo, drömmen, edra åsnor, jo, drömmen, är det vax?
Just därför att jag glömt den, vill jag den veta
strax.»
Men spåmän och kaldeer och präster hördes pipa:
»Af intet blifver intet, o, värdes det begripa!»
Men på Nebukadnezar föll vreden nu så tung:
»Hvad? Vi begripa något? Vi, med Guds nåde kung?
Men »blixtra» för Vår vrede, ty Vi förstodo piken!
Hör hit, Vårt trogna garde! kör ut de dumma liken!»
Och aldrig förr så upprymd sågs kungen på sin
tron;
Han ropade sin gunstling, minister och spion:
»Hör, Arioch, din slyngel! gå ut med svärd och sabel,
Att dräpa alla visa, som finnas uti Babel!
Men vi behöfva sofva, ty lifvet är så kort.
När du har dräpt de visa, så gif oss strax rapport!
Ack, hvad den gyllne kronan är för en gruflig
börda!» -
Och kungen gick att sofva och gunstlingen att mörda.
När konungen ur sömnen sin höga blick upplät’,
Stod Arioch vid sängen och sad’: »Ers majestät!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
