Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Bel i Babel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Men Cyrus, fast ej just så dum i annat,
På Bel dock trodde blindt som en mamsell,
Och säkert hela saken därvid stannat,
Om ej han fått en vink af Daniel.
Det var en slipad advokat, - den samme
Som fått sitt rykte i Susannas sak,
De bägge domrarna sig höllo framme,
Men ljögo sedan .grymt på hennes bak.
För öfrigt var han jude, och som sådan
Han vetat att förvärfva kungens nåd;
Han hade nycklarna till penninglådan
Och Cyrus hörde gärna på hans råd.
En vacker dag dock denne honom sporde:
»Hvi tillber du ej guden Bel, som jag?»
»Dum vore jag, o kung! om det jag gjorde,
Jag har en egen Gud, af bättre slag.
Min Gud är ej af mänskohänder gjuten,
Han lefver, han, och genom honom allt.» -
Men nu blef Cyrus mäkta vred: »Håll truten,
Omskurne hund!» han skrek med all ge valt.
»Hur djärfves du att Bel för liflös kalla,
Då själf du sett, att aldrig han får nog?
Han äter och han dricker mer än alla,
Och skulle ej hå lif?» Men juden log:
»Herr konung! låt mitt ord dig ej förfära!
Men denne Bel är innantill blott ler,
Och koppar utan, - samt kan ej förtära
En bit af all den mat, man honom ger.» -
Då bleknade kung Cyrus och han sände
Till sina präster bud: »I svarte män!
Hvem gör på all den provianten ände,
Som offras Bel? Säj’ fort, för djäfvulen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
