Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Bel i Babel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ett svar, o kung! din fråga knappt behöfver:
Hvem utom guden själf, som, gud ske lof!
Har god aptit och lämnar intet öfver? -
Man har förtalat oss uti ditt hof...
Sätt själf, o herre! fram till guden maten,
Besegla dörren se’n med ditt signet!
Vi vilja gå därut från fulla faten,
Ty Bel superar blott i hemlighet.
Och om du då ej ser på morgonstunden
Hvar enda bit förtärd, vi vilja dö;
Men låt då äfven juden dö, den hunden,
Om han beljugit oss, pauvres honteux!»
»Det skall så ske!» till nådigt svar de fingo,
Och Cyrus satte maten fram för Bel;
Men prästerna förnöjda dädan gingo
Och tänkte nu få sluka juden hel.
Men denne var ej dum. Han strödde aska
Kring templets golf och under gudens bord,
Och Cyrus tog »petschaftet» ur sin taska
Och tryckte till, men sade aldrig ord.
Om morgonen därpå, se’n kaffekoppen,
Med »krångel» till, var tömd, han tidigt stod
Vid templets port: >Har någon brutit opp’en?»
»Nej!» svarte Daniel med trotsigt mod.
När dörr’n gått upp, stack kungen in sin näsa
Och såg, att bordet hvarje smula mist.
>>Tu äst en gud, o Bel!» han hördes läsa,
»Och det med Thig finns ingen skymt af list.»
Men juden log och tog sin kung i fracken,
På det han icke måtte gå dit in,
Och sade: »Värdes nådigst böja nacken
Och ned på golfvet kasta blicken din!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
