Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Sauls kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J_76_
Och Gud förmånligt sig yttrat om
Den långa räkel, som nu där kom.
När därför Saul mot siarn rände,
På Guds beskrifning han honom kände,
Och på hans fråga: Hvar siarn är?
Han fick till svar: »C’est moi, mon cher,
Gack upp på höjden! Med vänner flera
I dag du måste med mig dinera.
Men för åsninnorna sörj ej mer!
De äro funna. Stig på, jag ber!
Din like fåfängt du snart skall leta. . .
I morgon mera du skall få veta.»
Men Saul sade: »Hvi drifver du
På sådant sätt med mig arme nu?
Jag är af uslaste stam, som finnes
I hela Israel, om du minnes;
Ack, nej, en son utaf Jemini
Kan ingenting här i världen bli!»
Men Samuel, (så den mannen nämndes,
Som ej att umgås med Herran skämdes),
Men Samuel, som var artig värd,
Tog Saul och drängen, så hedervärd,
Och ledde dem in i salen båda,
Där mycken härlighet var att skåda
I guld och silfver af alla slag,
Som judar äga det än i dag.
Han öfverst satte dem ibland tretti,
Och detta gjorde han ganska rätt i.
Till kocken sedan sad’ Samuel:
»Få mig; min gosse, så är du snäll,
Den steken, hvilken jag bad dig gömma!
Du har väl aldrig den kunnat glömma?»
Men kocken genast bar fram en bog
Med hvad som hängde därvid, allt nog,
Och satte ned den för Saul: »Lägg för dig
Och ät ett skrofmål, ty godt det gör dig!»
Så åt nu Saul med herr Samuel,
Och det från middag allt intill kväll.
Se’n det vardt ända på denna fröjden,
De gingo, pustande, ned af höjden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
