Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Pintorpa-frun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_180_
När gubben på stammen väl krånglat sig opp,
Han hörde det flåsa och springa,
Och eken for af i det starkaste lopp,
Men hästar, det såg han dock inga.
Med kronan förut, som fru Anna befallt,
Flög trädet mot slottet, som vinden,
Och med sig i farten det släpade allt:
Staketet och herregårdsgrinden.
På trappan stod frun, men hon bleknade då,
Ty hästarna voro bekanta:
Hon såg dem allena samt hörde också
Ett hånskratt: »Hå! knäar du, Svante?»
Ty eken i porten tog mot, när den for,
Och stod för ett ögonblick stilla;
Men hästarna, de voro - make och bror,
Som också i lifvet gjort illa.
Nu skulle man trott, att fru Anna blef from,
Men tvärt om, hon nu blef allt värre. -
En svartmålad vagn då en afton där kom,
Och ur steg en svartklädder herre.
Han gick in i salen. . . Fru Anna förstod
På stund hvem den herren månd’ vara.
Då föll hon till föga: »Herr djäfvul, var god
Att ännu tre somrar mig spara!»
»Omöjligt, min nådiga!» svarade han,
»Upplupen är redan min ränta.»
»Tre månar åtminstone, sötaste fan!»
»Nej, genast, ty hästarna vänta!»
»Jag måtte väl dock få ta med mig min präst?»
»Det får ni, han tillhör mig redan!»
»Och äfven min kammarfru?» »Gör som ni bäst
Det finner, men följ mig blott sedan!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
