Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Pintorpa-frun - Också en legend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Blott ännu en vals!» skrek den svarte så hes,
»Här duger det icke att mucka!»
Så trådde hon dansen. Då plötsligen ses
På golfvet där öppnad en lucka.
Fru Anna hon störtade andfådd dit ned;
En lukt som af svafvel man kände.
Och prästen han följde sin matmoder med, -
Till jorden blott kammarfrun vände.
Från henne man denna berättelse har. . .
Tre år fick på hemväg hon pallra,
Men aldrig den käringen gladare var.
An när om sin färd hon fick skvallra.
Också en legend.
la den tid S:t Per gick här på jorden,
Och då djuren ännu kunde tala;
Kom han till en å och ville öfver,
Men som gubben icke kunde simma,
Fast han varit fiskare till yrket,
Stod han hjälplös där och smått förargad
På sig själf, som denna konst försummat
I sin ungdom. Nu, på andra stranden,
Fick han se en häst, som gick på bete
I ett gräs, som räckte upp till magen.
Glad utropade S:t Per: »Hör, Grålle!
Var beskedlig och simm hit, jag ber dig,
Att jag på din rygg må komma öfver!»
Hästen under lugg såg på aposteln
Några ögonblick. På lurfvigt hufvud
Se’n han skakade och sade vresigt:
»Nej, jag har ej tid, ty jag skall äta!»
Och han började att hugga i sig,
Glupskare än någonsin, den besten. .,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
