Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Också en legend - Olof Tyste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Men S:t Per gick bort med harm i hjärtat
Öfver sådan maklighet och sturskhet.
Långt han dock ej hunnit, förr’n en oxe
Han på samma strand fick se: »Hör, Hölle!
Var beskedlig och simm hit, jag ber dig,
Att jag på din rygg må komma öfver!»
Oxen såg godmodigt på aposteln;
Gick till vattnet långsamt se’n och sade:
»Mu! den tjänsten kan jag dig väl göra...»
Och så samm han mäkta gravitetiskt
Mot S:t Per, som klef på breda manken,
Hållande försiktigt uti hornen. -
När de lyckligt voro öfverkomna,
Oxen och aposteln, sad’ den siste:
»Heder vare dig och tack, o Hölle,
För ditt fromma verk! Till vedergällning,
För det samma, och emedan maten
Ej är allt för dig, du hädanefter
Skall af den få njuta tvänne gånger,
Medan hästen aldrig mätt skall blifva,
Som ett rättvist straff för sin ogenhet.»
Därför - så går sägnen än bland folket -
Ser man oxen så förnöjd idisla,
Liggande i maklig rö och trefnad,
Under det att hästen ständigt hungrar,
Fast han äter dag och natt igenom.
Olof Tyste.
Herr Olof Tyste var fruntimmerskarl,
Om någon var,
Och hade hos flickor så stort insteg
För att han teg
Med ynnestbevisen de honom gåfvo,
Så att de trygga ^på saken sofvo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
